En liten kamera för stora äventyr
)
Vågen talar sitt tydliga språk – en 25 kg tung ryggsäck är för tung för en vandrare i min storlek. I Kaffes klövjeväska finns mat för fyra dagar och ett liggunderlag, så den är inte precis lätt den heller. Jag packar ur en vattenflaska och håller tummarna för att det blå strecket på kartan betyder att det finns färskvatten längs vägen. När vandringen börjar är det bara en sak som inte känns tung och det är kameran som hänger runt min hals – Canon EOS M6 Mark II.
Harri Tarvainen är yrkesfotograf och har specialiserat sig på utomhus- och actionfotografering. Tillsammans med Kaffe, en curly coated retriever känd från Instagram, vandrar han i naturen och tar fantastiska fotografier. Du kan följa Kaffes äventyr på Instagram-kontot @kaffegram. Kaffes och Harris tips för husdjursfotografering hittar du här: https://www.canon.se/kaffe/.
När du vandrar måste allt du behöver bäras i ryggsäcken. Det är därför klokt att bara ta med det allra nödvändigaste. Men när det gäller fotoutrustningen vägrar jag att kompromissa – anledningen till att jag ger mig ut är ju faktiskt för att ta bilder!
Jag är van vid att packa ner en trofast följeslagare: ett kamerahus av modell Canon EOS 5D Mark IV med objektiven EF 24-70mm f/2.8 IS II USM och EF 70-200mm f/2.8 IS II USM. Hela uppsättningen väger ganska mycket, men jag måste erkänna att jag gillar en kamera med viss tyngd. Vikten signalerar kvalitet och hållbarhet – något att lita på alltså! Det är precis vad som krävs av utrustning som ska fungera i olika väder, omständigheter och utmanande terräng. Men siffrorna på vågen får mig att tveka. Till sist bestämmer jag mig för att lämna den tyngre utrustningen hemma. På denna vandring tänker jag istället ta med Canon EOS M6 Mark II och objektiven 22mm f/2.0 och 15-45mm f/3.5-6.3. Denna kamera väger bara runt 400 gram med objektivet inräknat. Det gör att jag inte behöver packa ner den i ryggsäcken – den är lätt nog att bära runt halsen.
Porträtt och kontroll över skärpedjupet
Utomhus och i skiftande ljusförhållanden använder jag oftast läget för bländarprioritet. Med en stor bländare kan jag lyfta fram motivet från bakgrunden medan en mindre bländare tar fram detaljerna i hela bilden. När jag har ställt in den bländare jag vill använda ställer kameran in slutartiden för rätt exponering. På M6 Mark II sitter det ett vred kring slutarknappen som kan användas för att snabbt ställa in bländaren. Bakom slutarknappen sitter ytterligare ett vred där jag kan justera exponeringskompensationen med tummen. Det är vad jag kallar halvautomatisk fotografering. När jag t.ex. fotograferar min svarta hund måste jag oftast kompensera genom underexponering – vilket gör bilden mörkare.
Längs vandringen passerar vi ett djupgrönt fält av ormbunkar där ljuset filtreras på ett vackert sätt genom bladen. Det är mitt på dagen och jag är inte helt förtjust i det skarpa ljuset, men jag säger ändå till Kaffe att ställa sig mitt i ormbunksfältet. Jag zoomar till den bredaste brännvidden på 15 mm för att få med så många ormbunkar som möjligt. Vid fotografering med bred brännvidd får bilden ett större skärpedjup. Det betyder att nästan alla detaljer i bilden kommer att vara skarpa, men jag vill ju att en del ska vara lite suddiga. Jag andas ut när jag ser porträttet jag just tog. Kaffes ögon och ansikte är skarpa medan ormbunkarna bakom hans huvud har en fin, mjuk oskärpa. Det är bristen på kontroll när det gäller skärpedjupet som har fått mig att undvika kompaktkameror. Men denna kamera klarar uppgiften eftersom det går att kontrollera skärpedjupet med ett brett objektiv – och det blir ännu enklare när jag zoomar in på motivet.
Vår vandring i det nordnorska fjällandskapet fortsätter. Det är varmt och blodtörstiga bromsar attackerar oss så snart vi sätter oss ner för en kort vätskepaus. Ett dopp i en fjällsjö svalkar skönt och middagen bestående av pasta i en påse känns som en festmåltid. När solen går ner ger bromsarna äntligen upp, kanske ska de sova för natten? Det ska i alla fall vi göra.
Skärmberoende
Personligen tycker jag inte att mina bilder blir lika bra när jag fotar med hjälp av en skärm. Jag råkade glömma min elektroniska sökare (EVF) i bilen och nu är jag tvungen att använda kamerans 3-tumsskärm, vilket jag verkligen inte är bekväm med. När jag använder sökaren stabiliseras kameran tack vare det extra stödet mot ögonbrynsbågen förutom händerna. Med tyngre utrustning är det det bästa sättet att fotagrafera men med ett lätt system som detta går det faktiskt bra att fota med hjälp av skärmen. Dessutom gör den vridbara skärmen att jag kan fotagrafera från olika vinklar, från marken eller till och med ur fågelperspektiv. Jag är särskilt förtjust i att fotografera från marken. Då kan jag arrangera objekt i förgrunden, utanför fokusområdet, så att de ramar in själva motivet.
Utanför bebyggda platser och utan tillgång till el är kamerans batteritid avgörande. Batteriet i M6 Mark II kan praktiskt nog laddas upp även ute i fält med hjälp av en powerbank. I moderna kameror finns visserligen alla funktioner samlade på pekskärmen, men de viktigaste funktionerna i M6 Mark II återfinns också som knappar och vred på kamerahuset. Ett sådant användargränssnitt gör att det går snabbare att ta bilder – och dessutom spara på batteriet. Det tar ett tag att lära sig använda funktionerna, men när knapparnas positioner väl har lagrats i muskelminnet kommer du att helt intuitivt kunna använda kameran.
Att fotografera en svart hund är en utmaning, särskilt när det gäller skärpan. I svag belysning eller vid bakgrundsbelysning tenderar Kaffe att bli en enhetlig svart fläck i bilden där det är svårt att hitta någon lämplig punkt att fokusera på. I de flesta fall väljer jag punktfokus i kameran och placerar det mitt i bilden. Mark M6 II har ansiktsigenkänning, ansiktsspårning och ögonigenkänning som fungerar särskilt bra vid belysning framifrån.
Läger vid en spegelblank sjö
De följande två nätterna tillbringar vi i tält på en fantastisk sandstrand. Vi får sällskap av en renhjord, ett par havsuttrar, en säl som nyfiket kikar på oss från de salta vågorna och traktens alla havsörnar. Ett vattenfall har urholkat en grund och vid damm i sanden där landskapet speglar sig upp och ned. Ju närmare vattenytan jag går med kameran desto mer av landskapet speglas i vattensamlingen. Jag ställer in kamerans bländare på sekvensfotografering och säger till Kaffe att stå vid vattenspegeln. Nyckeln till lyckad fotografering av barn och djur är tålamod – invänta rätt ögonblick – och låga vinklar. Men denna gång tänker jag iscensätta den bild jag vill ha. Kaffe är på plats på stranden och jag kastar en godbit i luften. I samma ögonblick som Kaffe hoppar trycker jag på slutaren och kameran tar nästan trettio bilder under de följande två sekunderna. Sedan är det bara att enkelt välja ut rätt bild – den bild där Kaffe har rest sig upp på bakbenen och sträcker sig upp efter den flygande godbiten i luften.
Alltid på väg, alltid redo
Fotografering och friluftsliv passar bra ihop. När du är ute med kameran får du syn på saker som du annars skulle missa. Spår efter fiskmåsar på stranden, moln som färgas av kvällssolen eller en parallell värld som speglar sig i en stilla damm. Med kameran i handen lär jag mig mer om naturen och naturen får mig dessutom att utvecklas som fotograf och som människa.
Jag har tagit hundratals bilder på en dag, när min fotografkollega vill veta vilken funktion jag tycker bäst om hos nya M6 Mark II. Jag svarar utan att tveka. Den bästa funktionen med denna typ av kamera är att jag inte missar ett enda ögonblick. Kameran hänger runt halsen och är alltid redo för en bild – vilket innebär att jag kan agera även på snabba infall. Som för att bekräfta det jag just sagt bestämmer sig Kaffe för att sätta sig bredvid min kollega för att beundra landskapet. Jag tar ett par steg tillbaka och placerar dem i mitten av bilden. Tallkvistarna i förgrunden leder åskådarens blick in mot de två avslappnade vandrarna. Jag kan fortfarande känna tyngden av ryggsäcken på mina axlar men just nu känns det faktiskt riktigt bra.
