Astrofotografering: Tips för fotografering av natthimlen och stjärnfotografering

Att på natten blicka upp mot stjärnorna är verkligen en magisk upplevelse. Nu är det enklare än någonsin att ta sig ut och fånga stjärnhimlen tack vare modern kamerateknik.

Här utforskar vi hur astrofotografering fungerar, vilken utrustning som behövs för nattfotografering, bland annat genom timelapse och bilder med stjärnspår, samt de bästa teknikerna för nattfotografering och kamerainställningar.

Kom ihåg att kontrollera väderprognosen innan du går ut för att fotografera, eftersom du behöver en klar natthimmel för att ta tydliga bilder av stjärnor. Med det sagt kan lite moln faktiskt skapa stämningsfulla bilder av natthimlen, så var kreativ och utnyttja vädret. Håll koll på vinden: om molnen är relativt stilla ser de inte för suddiga ut i bilder där du använder en lång exponering.

Packa reservbatterier och minneskort, en pannlampa och varma kläder. Kom ihåg att förvara batterier i fickan eftersom de laddas ur snabbare när de utsätts för kyla.

För att ta de bästa bilderna måste du ge dig ut i naturen, långt bort från alla ljusföroreningar. Leta efter en lugn plats utan artificiell belysning. Stadsljus konkurrerar ut stjärnorna, och det gör även en fullmåne eller till och med en halvmåne, så titta i månkalendern när du planerar din stjärnfotografering.

Det bästa tillfället att fotografera Vintergatan på norra halvklotet är mellan mars och september, när den är högst uppe på himlen. Eftersträva att fotografera mellan midnatt och kl. 05.00, helst på nätter med nymåne. Säsongen för Vintergatan varar längre på södra halvklotet, från februari till slutet av oktober.

Om du vill fotografera stjärnhimlen måste du ha full kontroll över kameran, så ställ in den på manuellt läge (M) och prova några av de olika inställningar som beskrivs nedan:

• Slutartid: Stjärnorna rör sig när jorden snurrar, så om du vill fånga exakt tindrande ljus ställer du in slutarhastigheten på högst 20 sekunder. Om du utökar den ytterligare skapas stjärnspår.
• Bländare: Du måste även använda en större bländarinställning. Detta låter dig släppa in så mycket ljus som möjligt i kameran medan exponeringstiden hålls relativt kort. Kom ihåg att en större bländare ger kortare skärpedjup, vilket innebär att allt i den omedelbara förgrunden blir oskarpt.
• ISO: Den tredje faktorn som påverkar exponeringen är ISO-talet. Ju högre ISO-tal, desto känsligare blir sensorn för ljuset som kommer in i bländaren. Men om du går för långt börjar dina bilder se korniga ut. Se till att du är nöjd med bländaren och slutartiden innan du experimenterar med ISO-talet. Prova först ett ISO-tal på 1600 och justera därifrån för att se hur det påverkar dina resultat.

Fotografering av natthimlen kan utmana autofokus hos alla typer av kameror. Överväg att växla till manuell fokusering genom att vrida AF-/MF-reglaget på ditt Canon-objektiv. Systemkameror som Canon EOS R6 och EOS RP ger en förstorad förhandsvisning av motivet både i den elektroniska sökaren och på den bakre skärmen, vilket möjliggör mycket exakt manuell fokusering. En annan fördel är att sökarbildens ljusstyrka automatiskt förstärks. Du kan dra nytta av samma fördelar med spegelreflexkameror, som Canon EOS 90D, genom att komponera bilderna i Live View-läget tack vare den bakre LCD-skärmen.

Kameror med högt antal megapixlar, som Canon EOS R5, kan ha en enorm inverkan på fotografering av natthimlen, vilket gör att du kan behålla ultrafina detaljer när du fotograferar stjärnorna. Det kan innebära skillnaden mellan att de minsta och svagaste stjärnorna är tydligt synliga eller saknas helt och hållet. Den här detaljnivån är särskilt viktig om du vill skriva ut dina bilder av stjärnhimlen*.

Objektiv med ljusstark bländare är alltid att föredra för fotografering av stjärnhimmel, och de behöver inte kosta en förmögenhet. Canon RF 35mm F1.8 Macro IS STM är till exempel ett utmärkt objektiv för astrofotografering. Det här objektivets mellanbreda synfält tar in en stor del av natthimlen, medan den ljusstarka bländaren släpper in mycket ljus och den optiska bildstabiliseringen möjliggör nattbilder tagna utan stativ. Canon RF 16mm F2.8 STM är perfekt för att ta ännu mer expansiva bilder av Vintergatan och kombinerar ett ultrabrett synfält och ljusstark bländare med en kompakt konstruktion.

Om du föredrar den extra mångsidigheten hos ett zoomobjektiv, sträcker sigCanon RF 24-105mm F4-7.1 IS STM från ett generöst brett synfält till ett teleobjektivets brännvidd, vilket innebär att objektivet kan fungera som ett objektiv för porträtt och natur. Den har även bildstabilisering, vilket gör att du kan ställa in en lång slutartid när du fotograferar utan stativ. För fotografer som vill ha ännu högre kvalitet med den här brännvidden erbjuder Canon RF 24-105mm F4L IS USM professionell optik från L-serien och fullständig vädertätning.

Canon RF 28-70mm F2L USM är ett spektakulärt standardzoomobjektiv för astrofotografering, med en otroligt ljusstark maximal bländare på f/2. För extra bredd i den bredare änden, där några millimeter räcker långt, prova Canon RF 24-70mm F2.8L IS USM.

Med Canon RF 15-35mm F2.8L IS USM, ett zoomobjektiv med ultravidvinkel, kan du fånga stora del av stjärnhimlen samtidigt som du får en ljusstark bländare och flexibelt zoomintervall. Det mer kompakta Canon RF 14-35mm F4L IS USM är ett bra alternativ – endast ett f-steg långsammare och det ger ett ännu större maximalt synfält. Ta reda på mer om varför RF-objektiv kan ge dig det du behöver när du fotograferar på natten i vår guide till den bästa Canon-utrustningen för fotografering i svagt ljus*.

Om du letar efter ett budgetvänligt zoomobjektiv som passar din spegelreflexkamera i APS-C-format ger Canon EF-S 17-55mm f/2.8 IS USM oklanderlig bildkvalitet och en konstant ljusstark bländare på f/2,8, vilket är ovanligt i den här klassen.

Förbättra din fotografering av natthimlen genom att inkludera andra element som ger mer visuellt intresse - byggnader, träd, berg eller reflekterande sjöar är alla bra alternativ. Ibland kan stjärnor som fotograferas enskilt resultera i bilder som saknar perspektiv eller känsla, så leta alltid efter något unikt som du kan lägga till i bilden.

En traditionell teknik för att behålla skärpan i ett motiv från förgrunden till bakgrunden är att ställa in objektivet på dess hyperfokala avstånd, men det är opraktiskt med många moderna objektiv som saknar avståndsskala för fokus. Om du kontrollerar olika områden på kamerans bakre skärm med en förstorad förhandsvisning kan du få exakt manuell fokusering, men med tanke på det korta skärpedjupet vid stora bländare kan det vara omöjligt att fokusera hela motivet. Ett alternativ är att ta två eller flera bilder med olika fokus- och exponeringsinställningar, som är särskilt anpassade till förgrundsområden och den avlägsna stjärnhimlen, och sedan sammanfoga dem till en enda bild med ett redigeringsprogram som har lagermasker, till exempel Adobe Photoshop.

Om du hellre vill fånga allt i en enda bild, men förgrundsområdena är mycket mörka, kan du prova att ljusa upp dem med en blixt som Canon Speedlite 430EX III-RT och avfyra en eller flera ljuspulser under en lång exponering. Du kan även vara kreativ genom att svepa ljus över specifika förgrundsföremål och intressanta områden under en lång exponering med en ficklampa, eller använda strålkastarna på en bil.