Så bemästrar du slutartiden

Att ändra kamerans slutartid är ett sätt att justera den övergripande exponeringen för en bild. Men det har även ett kreativt syfte, eftersom det ger dig möjlighet att styra mängden rörelseoskärpa (eller bristen på den) i dina bilder.

Här är fem tips som hjälper dig att få grepp om slutartiden och ta mer kontroll över din actionfotografering, oavsett om du fotograferar en friluftsdag i skolan med en Canon EOS R100 (som har en slutartid på upp till 1/4 000 sek) eller natur med en Canon EOS R7 (som har en kort slutartid på upp till 1/16 000 sek).

Slutartiden är tiden som kamerans slutare är öppen och därmed hur länge sensorn utsätts för ljus. Ju längre den är öppen, desto mer ljus träffar sensorn och desto ljusare blir bilden.

Slutartiden är en sida av exponeringstriangeln – de tre faktorer som avgör en bilds exponering. De andra två är bländaren och ISO-inställningen. Bländaren är hur stor eller liten objektivöppningen är, vilket också påverkar hur mycket ljus som når sensorn. ISO-inställningen styr sensorns känslighet för ljus – högre ISO resulterar i ljusare bilder, men ger vanligtvis även mer bildbrus.

En kort slutartid som 1/1 000 sek, vilket innebär att slutaren bara är öppen i en millisekund, kan frysa rörelsen hos ett motiv i snabb rörelse, till exempel en motorcyklist som kör i hög hastighet. En kort slutartid innebär dock att mindre ljus kommer in i kameran, så du använder normalt en stor bländare eller ökar ISO-talet för att säkerställa en väl exponerad bild. En mycket lång slutartid, till exempel 1 sekund, gör att motorcyklisten i rörelse blir oskarp.

De flesta EOS-kameror har ett särskilt specialmotivläge för sport som automatiskt ställer in kamerans exponerings- och fokuseringsinställningar för fotografering av rörliga objekt. Detta kan ge dig fantastiska resultat, men du kan själv styra mer när du vill vara kreativ genom att skapa en viss effekt eller justera efter de specifika omständigheterna, till exempel när du fotograferar ett snabbrörligt objekt utan stativ på avstånd.

Om du vill ha direkt kontroll över slutartiden ställer du in kameran på Tidsförval (eller Tv, vilket står för Tidsvärde). Sedan kan du ställa in slutartiden genom att vrida på kamerans inmatningsratt eller med hjälp av touchskärmen som finns på många EOS-kameror, bland annat EOS R50 och EOS R8. Kameran justerar automatiskt bländaren för att skapa en standardexponering. Om du vill ha full kontroll växlar du till manuellt läge (M) och väljer vilken kombination av inställningar du vill.

Den kortaste tillgängliga slutartiden varierar beroende på modell och även beroende på vilket slutarläge du väljer. Du kan välja antingen mekanisk slutare eller elektronisk slutare. Den mekaniska slutaren på en Canon EOS-kamera går normalt upp till 1/4 000 sek eller 1/8 000 sek, medan den elektroniska slutaren i avancerade systemkameror i EOS R-systemet kan vara mycket kortare – upp till 1/64 000 sek i EOS R3. Den längsta automatiskt inställda slutartiden är 30 sekunder. Om du vill ha längre exponeringar, till exempel för att fotografera fyrverkerier eller ljusspår, kan du välja Bulb-läget (B). I det här läget öppnas slutaren när du trycker ned avtryckare och förblir öppen tills du trycker på den igen.

Det finns två saker att tänka på när du väljer slutartid: om den är tillräckligt kort för att undvika oskarpa bilder på grund av kamerarörelser när du fotograferar utan stativ – även kallat ”kameraskakning” – samt hur snabbt motivet rör sig.

Slutartiden du behöver för att undvika kameraskakning beror på flera saker, bland annat hur blåsigt det är och om du använder ett objektiv eller en kamera med inbyggd bildstabilisering. Men den viktigaste faktorn är objektivets brännvidd. Ju mer du zoomar in, desto mer framträdande blir eventuella skakningar.

En generell regel för att eliminera detta problem är att försöka använda en slutartid som motsvarar den effektiva brännvidden eller kortare. Så med ett objektiv på 50 mm använder du 1/50 sekund eller snabbare och med ett objektiv på 200 mm använder du 1/200 sekund eller snabbare. Du måste även ta hänsyn till motivets hastighet – läs vidare.

Slutartiden som krävs för att frysa ett motiv i rörelse beror på dess avstånd från kameran, i vilken riktning det rör sig och dess hastighet, men du kommer förmodligen att behöva en kortare slutartid än du tror. En slutartid på 1/250 sek fryser ett motiv som rör sig långsamt, till exempel en person som går, men du måste gå så högt som 1/1 000 eller till och med 1/4 000 sek för att få skarpa bilder av snabbare motiv, till exempel flygande fåglar och snabba bilar. Var beredd på att öka ISO-inställningen för att få rätt exponering när du använder kortare slutartider, särskilt när du fotograferar sport och natur.

Nackdelen med att frysa händelsen kan vara att det inte längre ser ut som action. Bilder av rörliga objekt ser ofta mer dynamiska ut om objektet är skarpt men bakgrunden suddig. Om du vill uppnå denna effekt ser du till att slutartiden är lång nog för att skapa lite oskärpa och sedan följer du objektet med kameran, med samma hastighet som det rör sig. Det här kallas panorering – läs mer i vår praktiska guide om panorering.

När du spelar in film är en användbar tumregel att ställa in slutartiden på ungefär 1/2 R, där R är bildhastigheten du filmar i. Om du till exempel spelar in i 4K 60p på Canon EOS R10 är den perfekta slutartiden kring 1/125 sek – lite drygt dubbelt så mycket som 60 b/s som kameran filmar med. På så sätt undviker du oskärpa från en för lång slutartid, men förhindrar att filmen ser hackig ut, som den skulle göra om du använde kortare slutartider.

Du kan använda en relativt lång exponering – en lång slutartid, till exempel en som är längre än en sekund – för att avsiktligt göra en bild oskarp eller bara göra rörliga element oskarpa i ett i övrigt skarpt motiv. Om du vill förhindra att detta överexponerar bilden måste du dock använda en mindre bländarinställning (högre f-nummer, till exempel f/16 eller f/22), en lägre ISO-inställning eller ett ND-filter för att begränsa mängden ljus som kommer in i kameran. Nu kan du antingen flytta kameran under exponeringen (vilket gör hela bilden oskarp) eller använda ett stativ för att hålla kameran stilla, så att endast de rörliga delarna av ett motiv blir oskarpa. Prova den senare tekniken för att göra vågor och forsande vatten i ett landskap mjukare eller för att göra fordon och folksamlingar i stadsmotiv oskarpa.

För exponeringar som är längre än 30 sekunder använder du bulbläge. Vissa Canon-kameror har inställningen ”B” på inställningsratten, medan andra behöver ställas in på ”M” (manuell) innan du kan bläddra igenom slutartider tills ”BULB” visas. En fjärrstyrd timer eller kabelbaserad fjärrkontroll kan vara användbart för att eliminera risken för vibrationer som uppstår när du trycker på avtryckaren. Du kan även använda Canon Camera Connect-appen för att fjärrstyra kameran från din smartphone.

Om du förstår slutartiden och hur du styr den kan du få ut mesta möjliga av kameran och objektivet, vilket hjälper dig att ta fantastiska bilder varje gång.


Skrivet av Marcus Hawkins och Pete Wolinski