Förbättra kompositionen av dina bilder

En av de vackra sakerna med fotografering är den kreativa frihet och det känslomässiga uttryck den erbjuder. Därför kanske det verkar lite konstigt att prata om regler för fotografisk komposition. Men om du känner till några enkla principer för fotokomposition kan du få ut mesta möjliga av dina motiv och visa upp dem på det sätt du verkligen vill.

När du väl har lärt dig grunderna i att komponera och arrangera bilder börjar du tillämpa dem utan att tänka och kan hitta din egen stil – och då kanske du till och med kan bryta mot reglerna ibland.

Här förklarar vi 10 tekniker för fotokomposition, diskuterar hur de hjälper dig att balansera elementen i dina bilder och leda betraktarens blick i bilden.

• Tredjedelsregeln
• Nivåer
• Inramning
• Ledande linjer
• Fotografera ur olika vinklar
• Trianglar.
• Gyllene snittet
• Minimalism och negativ yta
• Rätt format för din plattform
• Bryta mot reglerna

Det kan vara effektivt att placera motiven i mitten av bilden i vissa situationer. Enkla motiv som porträtt, där bara ansiktet är upplyst och bakgrunden är mycket mörkare, fungerar bra med en central komposition. Men asymmetriska kompositioner känns ofta mer livfulla och dynamiska. Om du tillämpar tredjedelsregeln på dina foton genom att placera motivet i höger eller vänster tredjedel av bilden blir det vanligtvis en mer intressant och tilltalande bild.

På många kameror, t.ex. Canon EOS R-systemkameror som EOS R50, EOS R10 och EOS R7, kan du visa 3x3-rutnät antingen i sökaren eller på den bakre LCD-skärmen. En användbar kompositionsteknik är att placera intressepunkten vid en av skärningspunkterna mellan de horisontella och vertikala stödlinjerna.

Stödlinjer är även ett användbart sätt att kontrollera att horisonten är rak. På många kameror kan en elektronisk nivå visas på skärmen. Den ändras från rött till grönt när kameran är rak. En del Canon-kameror med inbyggd bildstabilisering (IBIS), till exempel EOS R7, har även en funktion för automatisk nivåinställning. När det här alternativet är aktiverat justeras sensorns position automatiskt så att den tar hänsyn till svag lutning och dina bilder blir raka.

På EOS R50 och EOS R7 finns även funktionen Automatisk nivå i Movie IS-läge, som automatiskt kan räta upp filmer där horisonten lutar.

Du kan förstås också rotera kameran fysiskt så att du får en vinkel som ger intressanta kompositioner. Avsiktlig lutning kallas ofta för holländsk eller tysk vinkel och används för att skapa spänning eller desorientering – så använd den sparsamt och välj så mycket lutning att det syns att den är avsiktlig. Om du lutar en bild åt vänster bör du sedan försöka ta nästa med lutning åt höger. Du kan använda detta för att förmedla spänningen i att utforska en ny stad, till exempel. Det är ett bra sätt att få mer variation i dina bilder och ser fantastisk ut på den utskrivna bilden. Du kan även ändra sidförhållandet i kameran till kvadratiskt för att få ännu mer variation – vilket leder oss till inramning och beskärning.

När du tar en bild bör du fundera på hur du ska rama in motivet. Att använda en dörr eller ett fönster är ett bra val eftersom det bildar en naturlig ram och bidrar till att fokusera uppmärksamheten på motivet inom ramen. Du kan till exempel använda ingången till ett hotell eller en lägenhet för att rama in utsikten över en stad. Det är bäst om fönstret eller dörren är öppen för att undvika reflektioner i glaset.

Du kan även skapa en effektiv ram genom att beskära en bild för att isolera element. Du kan använda Canon Camera Connect-appen för att överföra bilder från kameran till telefonen för redigering, redigera dem i program som Canons Digital Photo Professional eller beskära vid utskrift med någon av Canons utskriftsappar.

Ta dig tid att experimentera med olika beskärningar. För bilder med liggande format kan du välja en panoramavybeskärning för att skapa en bred bild. Du kan även skapa en panoramaeffekt genom att skriva ut flera bilder i rad om de angränsar till varandra väl.

Linjer är ett mycket kraftfullt kompositionsverktyg eftersom vi instinktivt vill se vart de leder. När du är ute och ser dig omkring ser du linjer överallt – stigar, floder, murar, staket, järnvägsspår och vägmarkeringar – som alla kan integreras i dina bilder.

Att använda fysiska linjer som kompositionselement för att leda blicken genom motivet mot fokuspunkten är förmodligen det mest effektiva sättet att införliva ledande linjer i bilderna. Du måste placera kameran på en lämplig observationsplats för att fånga de naturliga linjerna, så du kanske behöver ta dig högt upp eller lågt ner för att maximera effekten. En kamera med en fullt rörlig och vinklingsbar LCD-skärm hjälper dig att rama in bilden när du fotograferar ur ovanliga vinklar.

Det är även värt att fundera över i vilken riktning linjerna färdas och vad du försöker uppnå. Konvergerande linjer är ett effektivt verktyg för att förmedla avstånd och skala. Horisontella linjer speglar horisonten och kan ha en lugnande effekt, medan vertikala linjer kan skapa spänning. Diagonala linjer, helst nedifrån vänster och upp mot till höger, leder blicken över ett motiv eftersom det matchar den invanda läsriktningen i de flesta västerländska kulturer. Aktivera kamerans 3x3+diagonalskärm, om det finns, som hjälp att rikta in diagonala linjer och leda betraktarens blick genom bilden.

Du hittar ofta ledande linjer när du fotograferar utomhus, i både natur- och stadsmiljöer, vilket gör dem till ett av de bästa kompositionstipsen för stadslandskap och naturlandskap.

Bilder tas ofta i ögonhöjd, men du får mer kreativa perspektiv om du placerar kameran antingen lägre eller högre. När barn tar bilder visar de upp en annan syn på världen – byggnader, träd, växter och människor ser mycket större ut från en lägre kameraposition. Om kameran har en vinklingsbar skärm eller kan anslutas till din smartphone med Wi-Fi blir det enklare att fotografera med kameran på marken för ett ovanligt perspektiv.

I en stad med höga byggnader kan du prova att använda ett vidvinkelobjektiv eller standardobjektiv och titta upp mot himlen. Använd läget Bländarförval (Av) och välj en bländare på f/8 eller f/11. Med kameran riktad mot himlen komponerar du sedan motivet så att byggnaderna konvergerar. Sådana bilder har ofta mycket skuggor och högdagrar, så du kan behöva justera ljusstyrkan med exponeringskompensation eller experimentera med olika mätmetoder – exponera för förgrunden med spotmätning eller få balans genom att använda evaluerande ljusmätning. Det kan även hjälpa att använda kamerans HDR-funktion.

På liknande sätt kan även den upphöjda betraktningsvinkeln från toppen av byggnader, eller när du håller kameran ovanför huvudet, fungera bra. Det ger mer överblick (bokstavligen) över en scen eller situation.

Om du komponerar en scen med trianglar i åtanke kan du ta mer visuellt intressanta bilder. Testa att fotografera linjerna på gatan så att de försvinner i fjärran och du får triangelformade delar i sidan av bilden.

Med två diagonala linjer och en horisontell linje kan en triangel ge visuell rörelse till ett porträtt. Om du tar ett porträtt av en person vid ett bord kan du be personen flytta armarna så att de skapar en triangelform, med armbågarna mer isär och händerna under hakan. Kompositionen blir mycket mer tilltalande, rent estetiskt.

Gyllene snittet (eller Fibonacci-spiralen) används allmänt inom konst, arkitektur och design för att skapa estetiskt tilltalande proportioner och kompositioner. Snittet har fått sitt namn efter en italiensk matematiker som även är känd som Leonardo Bonacci, Omkring år 1200 identifierade han en stigande sekvens av tal vars förhållande är allmänt förekommande i naturen – i spiralmönstret i snäckor, växters tillväxtmönster och människokroppens proportioner.

Tanken är att en komposition kan bli mer kraftfull och tilltalande för det mänskliga ögat om du kan komponera bilden så att en linje leder betraktaren blick längs en spiralbana mot huvudmotivet. Försök placera spiralens början i ett hörn av ramen och inkludera så mycket av kurvan som möjligt, så att blicken följer den hela vägen runt bilden. Den här principen kan fungera i många olika bilder, från landskap till porträtt och mycket mer. Använd ett vidvinkelobjektiv för att fånga hela motivet med stora arkitektoniska funktioner som trappor, eller använd ett makroobjektiv för att fokusera på små spiralformer i naturen.

Det kan verka motsägelsefullt, men med en minimal komposition kan du maximera effekten av en bild. Minimala kompositioner fokuserar på enkelhet med mycket få element men ger ändå djupa och tankeväckande bilder genom att ta bort onödiga detaljer och fokusera betraktarens uppmärksamhet på en viss del av bilden.

Det kan låta enkelt att skapa minimala, avskalade kompositioner, men det kan vara svårare än en komposition med mer detaljer eftersom du måste hitta ett sätt att ta bort oönskade element och visuella distraktioner utan att göra bilden tråkig.

Ett bra sätt att komma igång med minimala kompositioner är att fotografera motivet mot en negativ eller ”tom” yta. Om du till exempel fotograferar en badhytt mot både himmel och strand använder du visuell kontrast för att visa upp byggnaden mot två negativa, öppna ytor – stranden och havet – och fokusera blicken på badhytten. En ofokuserad bakgrund i ett porträtt, skapad med en inställning med stor bländare (lågt f-tal), eller fotografering med teleobjektiv eller både och, skapar också en negativ yta som gör att motivet sticker ut.

Ett annat sätt att uppnå en minimal komposition är att fokusera på former. Identifiera en eller två former eller geometriska mönster i bilden och försök isolera dem, kanske med negativ yta.

Tomt utrymme kan också ge en känsla av rörelse. Om det finns utrymme framför ett motiv ser motivet ut att röra sig i det utrymmet eller vara på väg att göra det. Utrymme bakom motivet kan ge intryck av att motivet rör sig så snabbt att det är på väg ut ur bilden.

Det är viktigt att tänka på hur dina bilder och filmer ska visas. Om du till exempel fotograferar eller filmar för specifika sociala medieplattformar kanske din slutliga bild behöver ha ett vertikalt sidförhållande på 4:5 eller 9:16, beroende på plattform. Om du spelar in film för YouTube behöver du ha liggande 16:9 för att ge biokänsla.

På en del Canon EOS R-systemkameror, som EOS R6 Mark II, EOS R50 och EOS R8, kan bildmarkörer visas för det valda sidförhållandet så att du kan ta bilderna rätt. Hela bilden är fortfarande synlig men stödlinjerna visar var den kommer att beskäras, så att du kan se till att de bildelement du vill visa finns med både horisontellt och vertikalt.

Regler är till för att brytas, så när du har fått grepp om kompositionsteknikerna ovan kan du börja experimentera. Om du till exempel fotograferar en löpare är den konventionella kompositionsregeln att lämna utrymme framför löparen. Men om du lämnar utrymme bakom löparen kan det ge intryck av att löparen springer ifrån något i stället för mot något. Genom att placera motivet i olika delar av bilden kan du ändra berättelsen som bilden förmedlar.

Titta efter bilder med okonventionella kompositioner, till exempel vertikala stadsbilder. Fundera på varför de fungerar och prova några varianter själv. Det hjälper dig att utveckla din egen personliga stil och nå den kreativa effekt du önskar. Dessutom är det roligt!

Skrivet av Peter Wolinski