VANLIGA FRÅGOR OM KIKARE

Förstoringen betecknar förhållandet mellan storleken du ser med blotta ögat och den du ser genom kikaren. Om en kikare exempelvis har 10x förstoring kommer ett objekt att förstoras 10 gånger. Det innebär att objekt på 100 meters avstånd upplevs på 10 meters avstånd genom kikaren.

Ett1 000 mm teleobjektiv på en kamera ger fem gånger högre förstoring än ett 200 mm objektiv. Samma sak gäller kikare: Objektet är fem gånger större med en kikare med 20x förstoring jämfört med en kikare med 4x förstoring. Den enda skillnaden är att ett teleobjektiv måste vara tillräckligt brett för att förstora bilden för den relativt breda bländaren på kameran, medan kikaren bara behöver förstora bilden för den relativt sett mindre irisen i det mänskliga ögat. Säg att du har en kikare med 12 gånger förstoring. Om du vill uppnå samma förstoring med en 35 mm digital systemkamera behöver du ett teleobjektiv på 700~800 mm. Olika typer av kikare: prismakikare och Galileis kikare.

Kikarens upplösningsförmåga är detsamma som hur tydligt du kan urskilja detaljer. Eftersom det perifera synfältet på näthinnan på ett mänskligt öga är begränsat kan vi bara träna upp upplösningsförmågan till en viss grad. Det enda sättet att öka den är att använda en bra kikare. Om du använder kikare med 10x förstoring får du 10 gånger högre upplösningsförmåga än vanligt.

Alla kikare uppnår inte det förstoringsförhållande och den upplösningsförmåga som anges på instrumentet. Om det förekommer för mycket aberration räcker inte upplösningsförmågan. Då spelar det ingen roll hur överlägsen kikaren än är eftersom upplösningsförmågan minskar på grund av skakningarna. Ju större förstoringsförhållandet är, desto mer påverkas bilden av handens skakningar. Kikare med förstoring på över 10x brukar inte rekommenderas för användning utan stativ. Med Canon slipper du det problemet, eftersom vi använder de optiska teknikerna som har tagits fram för våra kameraobjektiv. Canon använder det dubbla fältutslätningselementet, UD-linsen och asfäriska linser som ger bra upplösningsförmåga. Dessutom tillämpar vi vår originalteknik för bildstabilisering (i IS-serien) som begränsar effekten av skakningar. Det här är teknikerna i Canons kikare som gör att du ser varje fjäder på fågelns vingar.

Kikarmodellerna bygger på olika optiska tekniker. Därför kan du få olika synfält fastän förstoringsförhållandet är detsamma. Bredden på den vy du kan se i kikaren kallas synfältet. Ett bredare synfält lämpar sig för fågelskådning i stora skogar.

• Verkligt synfält

Det här är vyn i kikaren. Den mäts från mitten av objektivet och anges i grader (vinkel). Ju lägre förstoring kikaren har, desto bredare blir det verkliga synfältet och ju högre förstoringen är, desto smalare blir synfältet. På grund av detta är det svårt att jämföra det verkliga synfältet med synfältet du ser i kikare med olika förstoringar.

• Skenbart synfält

Det här värdet beräknas utifrån standarden ISO 14132–1:2002 och anger det synfält du ser när du tittar i kikaren. Det kan jämföras med kikare med en annan förstoring. Om det skenbara synfältet är mer än 60° har kikaren brett synfält.

Ljusstyrkan varierar mellan olika kikarmodeller. Ljusstyrkan varierar efter priset och storleken på kikaren. Det finns flera ljusstyrkenivåer för olika behov.

• Utgångspupill

Den ljusa cirkel som visas när okularlinsen betraktas på cirka 25 cm centimeters avstånd från ögonen kallas utgångspupill. Diametern, som anges i millimeter, kallas pupillbländare. Ju större utgångspupillen är, desto ljusare är bilden i kikaren. Ljusstyrkan anges med kvadraten ur bländarvärdet hos utgångspupillen.

Den mänskliga pupillen är som mest 2–3 mm i diameter i ljusstarka förhållanden och kikarens utgångspupiller bör vara cirka 3 mm. I mörker utvidgas våra pupiller till cirka 7 mm. Därför ska kikaren gärna ha stora utgångspupiller om den ska användas i mörker. Nackdelen är att sådana kikare ofta är stora och tunga.

• Tillgänglig bländare i objektivet

Diametern på objektivet kallas för den tillgängliga bländaren i objektivet. Det är där ljuset passerar. Om förstoringen är densamma gäller att ju större den tillgängliga bländaren är på objektivet, desto mer ljusstark blir bilden i kikaren. Det är samma effekt som när ett teleobjektiv har stor objektivdiameter. Förhållandet mellan de tre komponenterna är:

utgångspupillens bländare = tillgänglig bländare i objektivet / förstoring.

Med de bästa kikarna glömmer du att du använder kikare. Om du köper en med ett brett synfält och överlägsen bildkvalitet (så att du knappt ser skillnaden med blotta ögat) får du stor användning av den. En del tror att det inte spelar någon roll att ytterkanterna är suddiga om man fokuserar på mitten av linsen. Näthinnan försöker oftast skapa bilder utan aberration. Det innebär att hjärnan försöker bortse från suddiga bilder. Om du medvetet försöker att bortse från de suddiga bilderna under en längre tid finns det en risk att du blir trött och illamående. Det är mycket svårt att avgöra bildkvaliteten med bara en produktspecifikation. Det enklaste och säkraste sättet är att faktiskt titta genom kikaren. Ha följande i åtanke när du ska köpa en kikare.

• Ser du en eller två bilder?

Kikaren har två parallella linser. Om inställningen vid tillverkningen inte är perfekt, eller kikaren har utsatts för stötar under transporten, kanske linserna inte är så skarpa. Då ser du två bilder. Och fastän du åtgärdar kikaren kan linserna tappa skärpan med bara en lätt ryckning. Sådana kikare rekommenderas inte.

• Är bilden tillräckligt skarp?
  

Se till att texten på skyltar eller små kvistar syns tydligt. Se även till att belysningen i mörker och stjärnorna inte är suddiga och att konturerna inte förvrängs. Det kan vara svårt att veta hur tydlig bilden är när man bara tittar i en enda kikare. Försök att jämföra flera så att du ser skillnaden.

• Ser det ut som om färgerna flyter ihop? Och hur är det med färgavvikelser?
  

När du tittar på ett vitt föremål visas en regnbågsfärgad cirkel. Fenomenet kallas kromatisk aberration och ger sämre bildkvalitet. Det förekommer i kikare med större bländare och högre förstoring. På grund av att beläggningen och linserna varierar mellan olika kikare kan färgerna förändras. Rikta kikaren mot en vit bild när du vill se hur vit bilden är. Canon förhindrar färgavvikelser med UD-linsen (15X50 IS AW, 18X50 IS AW, 10x32 IS, 12x32 IS och 14x32 IS) från serien med EF-objektiv som är känd för sin höga optiska teknik. Med Super Spectra-beläggningen garanterar vi dessutom skarpa och tydliga bilder.

• Är hela bilden tydlig?

Det finns fler kikare med brett synfält som uppfyller konsumenternas behov. Men det finns även fall där kikaren har ”tvingats” till bredare synfält, vilket leder till en sämre bildkvalitet i längst ut på linsen. Det beror oftast på bildfältskrökningen. Rikta kikaren mot en vägg och fokusera på något enkelt. Kontrollera om hela bilden är tydlig. Om krökningen är stor blir kanterna suddiga. Vi rekommenderar inte att du köper sådana kikare. Canon minskar krökningen med en fältutslätningslins och en asfärisk lins. Med Canon-kikare får du hög bildkvalitet ända ut i kanterna.

• Är bilden förvrängd?

När du tittar i kikaren händer det ibland att de vertikala linjerna i fönster eller teglet på en byggnad ser förvrängda ut längst ut på linsen. Det kallas distorsion. När mycket distorsion förekommer ser hela objektet förvrängt ut. När du flyttar kikaren verkar det som att objektet flyter och det är svårt att se. Canon korrigerar förvrängningen med effektiva asfäriska linser.

• Inga skakiga bilder, vilket har varit ett stort problem med kikare. Har den mest avancerade bildstabilisatorn.

  Nästan alla som har använt kikare vid sportevenemang eller på konserter har upplevt hur skakig bilden blir och att kikaren känns värdelös. Det vanligaste klagomålet har gällt den skakiga bilden. Ju högre förstoring, desto större blir skakningarna. Inga kikare med över tio gånger förstoring bör användas under en längre tid. Den bästa lösningen har varit att använda ett stativ. Men stativ är klumpiga och kan inte användas överallt. Även om du behöver en kikare med över 10x förstoring för fågelskådning bör du välja högst 7x eller 8x eftersom du promenerar runt.

Canon är den första tillverkaren i världen som använder en aktiv optisk bildstabilisator i IS-serien. Det optiska systemet styrs av en mikroprocessor och kompenserar för rörelse och skakningar. Du behöver inget stativ fastän du har 10x förstoring. Kikaren kan även användas från en plattform i rörelse.

• Brett synfält med överlägsen bildkvalitet. Med dubbel fältutslätningslins.

• Lätt och vattentålig: perfekt för utomhusbruk.

I dag finns det tre tillverkare som säljer kikare med bildstabiliseringsteknik. Canon är en av dem.

• Vari-Angle Prism

Två sensorer känner av horisontella respektive vertikala skakningar. De två vinklingsbara prismorna i vänster och höger teleskop styrs av en mikroprocessor som blixtsnabbt justerar det inkommande ljusets brytningsvinkel. Det här systemet används i Canons IS-kikare.

Fördelar: kompakt, lätt, omedelbar respons när bildstabilisatorn är aktiverad (aktiveras med en knapptryckning); stabil bild även vid panorering. 

Nackdel: kräver batterier.

• Optisk objektivförskjutning

Liknar Vari-Angle Prism. Optiken som korrigerar skakningarna är vanliga linselement och deras rörelser kontrolleras inom ett system som liknar bildstabiliseringen i Canons EF-objektiv.

Fördelar: bättre skärpa och korrigering av mer extrema rörelser, till exempel en gungande båt eller långsam andning.

• Gyro

Ett snabbt motordrivet gyroskop är kopplat till en prisma. Bilden förblir stabil oavsett hur mycket kikaren skakar. Det här systemet används i Fujinons modeller Stabiscope S1240 och S1640.

Fördel: extremt motståndskraftig mot skakningar eller rörelser. Nackdelar: en minuts fördröjning medan motorn med 12 000 varv/minut startar; ofta tung; systemet kan inte särskilja mellan skakningar och panorering, vilket gör att bilden inte är stabil vid panorering; kräver batterier.

• Mekanisk

Prismatekniken är kopplad till det kardanska upphängningssystemet som förhindrar prismorna från att röra sig hur mycket kikaren än skakas. Det här systemet används i Zeiss 20x60S Professional.

Fördelar: inga batterier krävs i mekaniskt system; omedelbar respons när bildstabilisatorn är aktiverad (aktiveras så snart knappen trycks ned).

Nackdelar: är ofta tunga; det här systemet kan inte särskilja mellan skakningar och panorering och därför är bilden inte stabil vid panorering.